| The Lord of the Flies contains many examples of symbolism which Golding has incorporated to show a deeper level to the main, mostly straightforward, storyline that reveals his thoughts on the nature of humanity and evil. |
"Flugornas herre" innehåller många exempel på symbolik som Golding har vävt in för att visa på en djupare mening av den huvudsakliga, mest framåtpekande, tidslinjen vilken visar hans syn på naturen, mänskligheten och ondska. |
| Below are some of the main symbols used in the book, but there are plenty more for you to discover yourself. |
Nedan följer några av de främsta symbolerna använda i boken, men det finns många mer för dig att upptäcka. |
| Among such symbols may be included such small or natural seeming events like the coral reef, (Submarine warfare, surrounding of Britain by German U-boats?) or the "great fire", which may represent the first world war, ("We shall never commit to this savagery again"). |
Bland dessa symboler finner vi till exempel små händelser, eller händelsen som verkar uppstå naturligt, som korallrevet, krigsföring med u-båtar, eller "den stora elden" som kan representera första världskriget ("Vi ska aldrig utföra detta barbari igen). |
| Blood is another symbol Golding uses extensively, although what he uses it for is open to interpretation. |
Blod är en annan symbol som Golding använder frekvent, även om han lämnar blodets betydelse öppet för tolkning. |
| The different styles of leadership shown by Jack and Ralph symbolize democracy and dictatorship, much like as depicted in George Orwell's Animal Farm where he used pigs to symbolize the USSR's communist leaders. |
Jacks och Ralphs olika ledarskap symboliserar demokrati och diktatur, vilket påminner om grisarnas liknelse vid ryska kommunistledare i George Orwells "Djurfarmen". |
| The imaginary beast that frightens all the boys stands for the primal instinct of savagery that exists within all human beings. |
Fantasiodjuret som skrämmer pojkarna står för den primala instinkten av barbarism som existerar i alla människor. |
| The boys are afraid of the beast, but only Simon reaches the realization that they fear the beast because it exists within each of them. |
Pojkarna är rädda för odjuret, men bara Simon inser att de är rädda på grund av att odjuret finns inom var och en av dem. |
| As the boys grow more savage, their belief in the beast grows stronger. |
Tron på odjuret växer i takt med att pojkarna blir mer och mer barbariska och vilda. |
| By the end of the novel, the boys are leaving it sacrifices and treating it as a totemic god. |
I slutet av romanen behandlar pojkarna odjuret som en gud och lämnar det offergåvor. |
| The boys’ behavior is what brings the beast into existence, so the more savagely the boys act, the more real the beast seems to become. |
Pojkarnas beteende föder odjuret, så ju mer barbariskt pojkarna beter sig, desto mer verklig blir odjuret. |
| The boys "become" the beast when they kill Simon. |
Pojkarna "blir" odjuret när de dödar Simon. |
| Golding describes the savages' behavior as animal like; the savages dropped their spears (man's tool) and "screamed, struck, bit, tore. There were no words, and no movements but the tearing of teeth and claws." |
Golding beskriver barbarernas beteende som djuriskt; barbarerna släppte sina spjut (ett mänskligt verktyg) och "skrek, slog, bet, slet. Det fanns inga ord, och inga rörelser förutom rivandet från tänder och klor". |
